Magnus Björklund: Konstiga företag?

20.2.2003



Marikki Hakola konstaterade nyligen i en artikel i cult.porvoo.net., att kännetecknet för en modern kulturstad är att dess beslutsfattare är medvetna om konst- och kulturbranschens mångfacetterade betydelse för samhället och frågar sig huruvida Borgå stad uppfyller detta kriterium. Finns det i kulturstaden Borgå fjärrsynta politiker som gör sitt allt för att den professionella kulturverksamheten i staden kan utvecklas långsiktigt till en ekonomiskt sund näringsverksamhet? Hon konstaterar att ett flertal utredningar i utlandet och även i hemlandet talar sitt tydliga språk: det lönar sig att satsa på kultur, ty med låg investeringsgrad ger den ofta mångfaldig utdelning. Hon önskar bättre verksamhetsförhållanden för företagen i kulturbranschen. Hon frågar sig varför Borgå stad inte har förstått att utnyttja den betydande resurs som finns i de många professionella konst- och kulturutövare som bor i Borgå. Hon efterlyser en kulturdebatt och säger att kulturfolket och representanterna för stadens näringspolitik och politikerna talar förbi varandra, man har t.o.m. vänt varandra ryggen. Hakolas artikel ger upphov till många frågor. Jag vågar dock påstå att ingen medvetet vänt någon ryggen, men däremot kan jag hålla med Hakola om att beslutsfattarna och representanterna för kulturbranschen ofta ropar förbi varandra utan att förstå varandras motiv.

Ett av kännetecknen för en modern kulturstad är en ständigt pågående, analytisk kulturdebatt. I Sverige, England, Tyskland och övriga europiska länder accelererade den här debatten i början på 1990-talet. Idag är begrepp som kreativindustri och upplevelseindustri självklarheter. Man har för länge sedan insett att kulturen i alla dess uttrycksformer, är en tillväxtbransch som måste beaktas i all framtidsplanering. I det moderna samhället gäller detta i synnerhet mediakulturen. Därför är det synnerligen förvånande att man i den av Efektia Oy utarbetade näringspolitiska strategin för Östnyland endast nöjer sig med ett kort konstaterande att kulturen skall utvecklas till en central näringsverksamhet. T.ex. när det gäller framtidskulturen mediaindustri definieras varken visioner, mål eller strategier. Intressant är dock att konstatera att ett kunskapscentrum för kulturverksamhet ingår i programmet för östnylands regioncentrum åren 2002 - 2006. Vad detta projekt går ut på och huruvida det har påbörjats framgår inte.

Vilka är då kulturarbetarnas behov, vad vill kulturskaparna ha? Är önskemålen och behoven klart definierade inom kultursektorn? Är det kulturföretagsstöd som behövs? Är det stöd för marknadsföring eller hjälp med bidragsansökningar? Är administrationen ett hinder för verksamheten? Är det billiga utrymmen ? Är det riskkapital? Ifall en företagare inom kulturbranschen flyttar till Borgå, skall hon då behandlas på annat sätt än andra företagare som flyttar till orten? Vill alla kulturarbetare jobba och bo på samma ort, vill kulturarbetaren bli företagare, entreprenör? Varför är det just Borgå stad som skall ta initiativ till bättre verksamhetsförutsättningar för denna ”speciella” företagsgrupp , borde inte initiativet tas av kulturföretagaren eller entreprenören? Frågorna är många! Dessutom är behov och önskemål inte alltid samma sak. Det är inte självklart att det som den enskilde kulturföretagaren efterfrågar är det som sektorn som helhet bäst behöver! Och vilka behov och önskemål har den tredje sektorns kulturarbetare? Dessa otaliga kulturarbetare som endast arbetar av kärlek till konsten, vid sidan av sitt egentliga jobb och oftast utan en cent i ersättning. Kultursektorn borde gå samman och definiera sina behov. Slutrapporten från arbetet med kulturstrategin för Östnyland bör åtminstone delvis kunna ge svar på frågorna. Vi behöver absolut en klart definierad vision med konkreta mål och strategier för utvecklande av kulturbranschen i hela regionen.

Kulturverkstaden i Göteborg utförde åren 2001-2002 en undersökning om kulturen och dess verksamhetsförutsättningar utgående från frågan ” Hur kan ett framgångsrikt företagsstöd inom den oberoende kultursektorn se ut?” Undersökningen utmynnade i en rapport med bl.a. åtta konkreta förslag på hur kultursektorn, med relativt enkla medel, kunde stärkas. Dessa är säkert tillämpbara också i Borgå.

1. Rådgivning
Det finns ett stort behov av förmedling mellan kulturföretagen och de former av företagsstöd som samhället bjuder. Det är dock viktigt att rådgivaren har god kännedom om kultursektorns specifika villkor och kan hänvisa företagaren till rätt expertis.

2. Stöd till organisations och företagsutveckling
Många kulturföretag är i behov av effektivare organisering

3. Företagsservice
Många småföretag inom kultursektorn skulle ha nytta av att kunna köpa praktiska tjänster som ekonomihantering, administration, adb och IT- stöd. Men det ställs höga krav på kännedom om sektorns villkor.

4. Utbildning
Kultursektorn som helhet har behov av utbildning i kulturekonomi och kulturadministration

5. Ett drivhus för nystartade kulturföretag eller tillfälliga projekt
Syftet är att under en begränsad tid tillhandahålla utrymmen, telefoner, IT-stöd samt kunskaper i form av rådgivning och handledning, varför inte mentorskap.

6. Behovet av riskkapital
Tillgången på riskkapital är en flaskhals när det gäller utvecklingen inom kultursektorn. Investeringsfonder tillgängliga för småföretag inom kultur-och mediasektorn borde inrättas. Kunskapen hos banker och kreditgivare gällande kultursektorns specifika behov är bristfällig. Här finns det plats för ”förmedlare”

7. En mötesplats för kultursektorn
Det är uppenbart att det saknas forum där kulturutövare kan mötas över organisations-och konstområdesgränser. Processer kan sättas igång och projekt utvecklas tack vare att nya mötesplatser upprättas.

8. Kultursektorn som helhet saknar språkrör.
De små - och mikroföretagare som är verksamma i en skön värld av gränsöverskridande konst-och kulturprojekt saknar företrädare. Många aktörer inom framför allt den yngre kultursektorn saknar möjlighet att få sin röst hörd som bransch eller sektor. Behovet av någon som företräder kultursektorn är stort. Det finns ett klart behov av förmedlande instanser som kan överbygga avstånden mellan kulturföretagen och samhället i övrigt.

Alla dessa förslag kan naturligtvis kombineras på olika sätt och behovet av dem varierar från fall till fall.
Borgås starka kulturtraditioner och de stora, outnyttjade personresurserna inom kultursektorn ger en unik möjlighet att utveckla branschen i Borgåbygden där Konstfabriken, Kungsporten och Grand bildar de självklara yttre ramarna. Kulturlivet i Borgå behöver nu ett starkt, tvärkulturellt forum som kunde inleda en seriös och målmedveten dialog i avsikt att föra kultursektorn, både den professionella och den amatörmässiga, mot ett större och framförallt mer långsiktigt erkännande i Borgå och Östnyland.

Magnus Björklund
Styrelsemedlem i Kulturföreningen Grand


Mitä muuta? Tuli mieleen

 
 

Update

  cult.porvoo.net